was a French landscape painter and printmaker in etching. Corot was the leading painter of the Barbizon school of France in the mid-nineteenth century. He is a pivotal figure in landscape painting and his vast output simultaneously references the Neo-Classical tradition and anticipates the plein-air innovations of Impressionism.   Related Paintings of Jean-Baptiste-Camille Corot :. | Honfleur | A View near Volterra | The Solitude | Erinnerung an Mortefontaine | La riviere en bateau et la maison |
Related Artists:
hertervig
Lars Hertervig (February 16, 1830 - January 6, 1902) was a Norwegian painter. His semi-fantastical work with motives from the coastal landscape in the traditional district of Ryfylke is regarded as one of the peaks of Norwegian painting. Lars Hertervig was born in 1830 at Hattarvagen, in the municipality Tysvar in Norway, from which the family name derives, on the west coast of Norway, north of Stavanger. His family were poor, Quaker farmers. Hertervig studied painting at the Arts Academy of Dusseldorf from 1852, as the private pupil of Hans Gude, until he experienced a temporary mental breakdown two years later, and moved back to the Stavanger area. In October 1856, Hertervig entered Gaustad asylum.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
ALBERTINELLI Mariotto
Italian Early Renaissance Painter, 1474-1515 Already as a 12-year old boy, he became a pupil of Cosimo Rosselli, and a fellow-pupil with Fra Bartolomeo with whom he formed such an intimate brotherly rapport that in 1494 the two started their own studio in Florence. Vasari's opinion was that Mariotto was not so well grounded in drawing as Bartolomeo, and he tells that, to improve his hand he had taken to drawing the antiquities in the Medici garden, where he was encouraged by Madonna Alfonsina, the mother of Duke Lorenzo II de' Medici. When the Medici were temporarily banished in 1494, he returned to his friend, whose manner he copied so assiduously, according to Vasari, that his works were taken for Baccio's. When, in the wake of Savonarola's morality campaign, Baccio joined the Dominican order as Fra Bartolomeo in 1500 and gave up painting, Albertinelli, beside himself with the loss, would have joined him; but, spurred by his success in completing an unfinished Last Judgment of Bartolomeo's, he resolved to carry on alone. Among his many students were Jacopo da Pontormo, Innocenzo di Pietro Francucci da Imola and Giuliano Bugiardini. Albertinelli's paintings bear the imprint of Perugino's sense of volumes in space and perspective, Fra Bartolomeo's coloring, the landscape portrayal of Flemish masters like Memling, and Leonardo's Sfumato technique. His chief paintings are in Florence, notably his masterpiece, the Visitation (1503) at the Uffizi.